Om rashundars ohälsa på SVT 29/3

BBC-film om rashundars ohälsa på SVT

På söndag sänder SVT:s Dokument Utifrån den omtalade filmen Pedigree Dogs Exposed som producerats av engelska BBC. I filmen kallas aveln av renrasiga hundar för den största välfärdsskandalen någonsin på djursidan.
Filmen sändes i England under hösten 2008 och skildrar flera populära hundraser som sjuka och defekta. Det är en ganska skrämmande bild av hundaveln som engelska veterinärer och forskare målar upp och det är den engelska kennelklubben som får stå till svars. Filmen kommer säkert att fungera som en väckarklocka i den svenska hundaveln även om de hälsoproblem som är förknippade med rashundar knappast är någon nyhet för svenska uppfödare. Svenska Kennelklubben har sedan trettio år tillbaka arbetat förebyggande för att minska sjukdomsförekomsten bland våra raser.

Svenska Kennelklubben arbetar för att befrämja hälsan hos våra rashundar genom regelverk, utbildning och öppenhet. I stadgar, grundregler och avelspolicy betonas att sundhet och friskhet ska komma i första hand. De svenska domarna får en gedigen utbildning där mycket fokus läggs på att domarna ska premiera fysiskt och mentalt friska hundar utan exteriöra överdrifter. Öppenhet och tillgång till information är en annan viktig del av hälsoarbetet. I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet vilket gör att uppfödarna har mycket god information om de hundar som ska användas i aveln. Så gott som samtliga rasklubbar har upprättat rasspecisfika avelstrategier som fungerar både som information till uppfödarna och som riktlinjer för hur en god avel med fokus på hälsa ska bedrivas inom rasen. Svenska Kennelklubben har också ett nära samarbete med försäkringsbolag, veterinärer och forskare och stöder svensk hundforskning med betydande belopp för att få kunskap om de sjukdomar som drabbar våra hundar.

Filmen visar en förfärande baksida av hundaveln men fokuserar enbart på det negativa. Svenska Kennelklubben måste självklart göra allt som går för att komma till rätta med hälsoproblemen men vi får inte glömma att de allra flesta rashundar i Sverige mår bra, lever länge och är väl skötta. Rashundsavel handlar inte bara om utseende utan minst lika mycket om funktion. Att vi även i framtiden ska ha raser som är särskilt lämpade för till exempel älgjakt eller som polishund är nog de flesta överens om.Vi får heller inte glömma att det pågår mycket positiv verksamhet som är till glädje och nytta för både hunden och hundägaren. Med bra regelverk, välutbildade uppfödare och domare och öppenhet för de hälsoproblem som trots allt finns bland våra hundar ser framtiden för våra rashundar betydligt ljusare ut än den bild som ges i filmen.
Läs mer om Svenska Kennelklubbens hälsoarbete nedan

Svenska Kennelklubbens hälsoarbete
Redan 1979 införde Svenska Kennelklubben de första hälsoprogrammen för att antal raser. Hälsoprogrammen har till syfte att undersöka de ärftliga hälsoproblem som finns och ge uppfödarna ett bra underlag för avelsarbetet. I Svenska Kennelklubbens grundregler, som alla medlemmar är skyldiga att följa, står bland annat att uppfödare endast ska använda hundar som inte har allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar och att inte para hundar som kan förväntas ha ökad risk för att få sjuka valpar. I grundreglerna står också att föräldradjuren inte får paras med sin egen avkomma och att man inte får para helsyskon med varandra.

I Svenska Kennelklubben redovisas veterinärmedicinska resultat helt öppet sedan 25 år tillbaka och sedan 2007 redovisas alla resultat via webbtjänsten Avelsdata som är fri att använda för vem som helst. Avelsdata hade under 2008 en halv miljon besökare varav 20 000 unika. I Avelsdata kan uppfödarna se vilka veterinärmedicinska resultat som har registrerats för det tilltänkta avelsmaterialet i flera generationer bakåt. Det går också att göra beräkningar för att se att inte inavelsgraden blir för hög en tilltänkt parning.

Svenska Kennelklubben har ett mycket nära samarbete med det ledande försäkringsbolaget Agria vilket innebär att Svenska Kennelklubben har tillgång till statistik vad gäller sjukdomar som krävt veterinärvård. Svenska Kennelklubben har också ett nära samarbete med veterinärer och forskare och stöder svensk hundforskning, som framför allt handlar om hälsofrågor, med betydande belopp.

Så gott som samtliga rasklubbar inom Svenska Kennelklubben har sedan en tid tillbaka rasspecifika avelsstrategier där bland annat det nuvarande hälsoläget liksom framtida målsättningar formulerats. Det är ett unikt projket inom hundvärlden som syftar till att ge rasklubbarna och uppfödarna en handlingsplan för att nå de avelsmål om sunda och funktionella hundar som Svenska Kennelklubben ställt upp.

Trots att Svenska Kennelklubben har arbetat med hälsofrågorna under lång tid finns det fortfarande raser som har allvarliga hälsoproblem, bland annat på grund av exteriöra överdrifter. Svenska Kennelklubben har därför utarbetat rasspecifika domaranvisningar för 47 raser där domarna görs uppmärksamma på rastypiska överdrifter som kan ge hälsoproblem. Anvisningarna har skickats till alla svenska och nordiska domare och inbjudna utomnordiska domare får den skickad till sig i samband med inbjudan att döma.
Svenska utställningsdomare är mycket välutbildade och det innebär att Svenska Kennelklubben genom grundutbildning, vidareutbildning och domarkonferenser har goda möjligheter att uppmärksamma domarna på de hälsoproblem som finns inom raserna. De svenska domarna är också relativt få vilket förenklar informationsspridningen inom domarkåren.

Blandrashundar beskrivs ofta som friskare än renrasiga hundar men det finns i dag ingen säker statistik som kan bekräfta det. Blandrashundar är i mindre utsträckning försäkrade och veterinärundersökta varför man inte enkelt kan jämföra en renrasig hund med en blandrashund. Om en renrasig hundras enligt regelverket måste genomgå en höftledsröntgen kan ett antal hundar med till exempel dåliga höfter att hittas men det innebär ju inte att rasen i genomsnitt är sämre än blandrashundar som aldrig har undersökts.

Avelsarbetet är en långsam process och det tar många år innan arbetet ger frukt. Det är också i hög grad internationellt vilket gör att svenska uppfödare inte på egen hand kan ändra hälsoläget i en ras. Rasstandarderna gäller internationellt och standarden skrivs av det land som rasen kommer i från.Uppfödarna har många faktorer att ta hänsyn till utöver hälsoaspekterna. Hunden ska vara funktionell och ha rätt mentalitet och ha sund exteriör för att uppfödaren ska kunna vara nöjd med sitt arbete.

Detta inlägg är baserat på ett pressmeddelande från Svenska Kennelklubben.

Läs mer:
Broschyrer (pdf, öppnas i ett nytt fönster)
Svenska Kennelklubben, hundar och avelsarbetet
Avel
Svenska Kennelklubbens Grundregler
Stadgar

Länkar (öppnas i nytt fönster)
Särskilda rasspecifika domaranvisningar
Rasspecifika avelsstrategier
SKKs Uppfödarutbildning
Avelsdata
Hunddata

FacebookFacebook