Här hittar du röntgenresultat för hundar födda 1969-2008.

Röntgenresultat individer födda 2010
Röntgenresultat individer födda 2009

Röntgenresultat individer födda 2008

Röntgenresultat individer födda 2007
Röntgenresultat individer födda 2006
Röntgenresultat individer födda 2005
Röntgenresultat individer födda 2004
Röntgenresultat individer födda 2003
Röntgenresultat individer födda 2002
Röntgenresultat individer födda 2001
Röntgenresultat individer födda 2000
Röntgenresultat individer födda 1999
Röntgenresultat individer födda 1998

Röntgenresultat individer födda 1997
Röntgenresultat individer födda 1996
Röntgenresultat individer födda 1994-95
Röntgenresultat individer födda 1992-93
Röntgenresultat individer födda 1990-91
Röntgenresultat individer födda 1985-89
Röntgenresultat individer födda 1980-84
Röntgenresultat individer födda 1969-79

 

Höftledsdysplasi (HD)

Höftledsdysplasi (HD) är en rubbning i höftledens utveckling under de första levnadsmånaderna. Defekten förekommer på många hundraser däribland weimaraner. HD hos hundar beskrevs första gången 1935 i USA. 20 år senare började forskare världen över inse att HD var en allvarlig och utbredd defekt hos våra hundraser. På 50-talet fastslogs att dysplasin var en till stor del ärftlig utvecklingsrubbning. HD var den första defekten som omfattades av bekämpningsprogram i SKK’s regi.

Symtom
Höftledsdysplasi innebär att ledskålen är för grund, varför höftledskulan får ett otillräckligt stöd och leden blir ostadig. Instabiliteten i höftleden vid dysplasi leder till brosk- och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir också mer eller mindre deformerat, beroende dels på graden av dysplasi, dels på hundens kroppsvikt. Vissa hundar med lindrigare grad av HD behöver inte ha några smärtor och graden HD står inte alltid i proportion till den enskilda hundens problem. En hund med HD skall hållas slank och i god kondition. Ibland kan operativa ingrepp ske för att minska smärtan hos hunden.

Arvsgång
HD har en polygen nedärvning dvs. defekten uppstår beroende på ett antal olika gener samverkar, vilket gör det svårare att bekämpa effektivt. Man kan inte tala om anlagsbärare som vid recessiv nedärvning utan en hund har större eller mindre disposition för defekten. Skall man försöka beräkna dispositionen krävs att så många släktingar som möjligt är röntgade. Det är alltså inte bara föräldradjurens HD-status som är viktig utan man bör ta stor hänsyn till familjebilden, framförallt hur syskonens höftleder ser ut.

Möjligheten att göra en korrekt riskbedömning beträffande HD ökar med antalet röntgade släktingar. Det är därför viktigt att inte bara avelsdjuren röntgas utan en så stor andel av rasen som möjligt. Önskvärd familjebild är, så få fall som möjligt och i den mån det förekommer, att dysplasin är av lindrig art.
Internationellt avläsningssystem
En i Norden enhetlig 5-gradig bedömningsskala infördes den 1 januari 2000 och ersatte den gamla skalan.
Den nya skalan är – A, B, C, D samt E.
A och B motsvarar den gamla skalans u.a. = utan anmärkning,
C = 1:a,
D = 2:a,
E = 3:a och 4:a.
För weimaraner gäller registreringsförbud för avkomma efter föräldradjur som ej är ID-märkt och höftledsröntgad före parning. Därutöver gäller att SWeiK (genom vår specialklubb) anslutit till texten som säger att det ej är förenligt med SKKs grundregler att i avel använda individ som är behäftad med höftledsdysplasi. Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. Gäller fr o m 2000-01-01.