Allergier hos hundar uppstår när immunförsvaret överreagerar på normalt harmlösa ämnen, vilket leder till inflammation och symtom som klåda, rodnad och svullnad, särskilt på tassar, öron och andra känsliga områden. Om inflammationen inte kontrolleras kan den orsaka hudinfektioner och skapa en ond cirkel av besvär.

De vanligaste allergiformerna är atopisk dermatit (orsakad av ämnen i omgivningen som pollen och kvalster) och foderallergi (reaktion på specifika proteiner i maten). Diagnos ställs genom noggrann utredning, inklusive eliminationsdiet och allergitester.

Behandlingen innebär att undvika allergener, använda mediciner, bada hunden ofta samt eventuellt ge hyposensibilisering (allergivaccin). Kosttillskott med omega-3 och omega-6 kan stärka hudbarriären. Miljöfaktorer och genetik påverkar risken för allergier, och valpar som får varierad kost under uppväxten löper lägre risk att utveckla dem.

Ett mycket vanligt tecken på allergi är bland annat att hunden kliar sig mycket.

Med distichiasis menas att det är hårstrån som växer ut från hårsäckar innanför den ordinarie randen ögonfransar. Det ger ett ökat tårflöde och hunden kniper med ögat/ögonen. Ligger ett grövre hårstrå mot hornhinnan och skaver, kan ett sår uppstå med inflammation och smärta som följd  för hunden. I lättare fall kan en veterinär plocka ut hårstråna med pincett, i svårare fall krävs ett kirurgiskt ingrepp.

Nedärvningsmönstret är inte helt känt, men en del antar att det är polygent. Defekten uppträder familjärt i flera raser, hos bland annat weimaraner och flera spaniel- och retriverraser.
Två hundar med denna defekt bör inte paras.

På bilden ser du hårstrån som vuxit ut från hårsäckar innanför den ordinarie randen ögonfransar, distichiasis.

HUU är en autosomal recessiv sjukdom (ärftlig).

Hyperuricosuria och hyperurekemi (HUU) är en sjukdom som kännetecknas av att uratstenar eller kristaller bildas i urinvägarna, vilket orsakar smärtsamma urinträngningar och blödningar.

Symptom
HUU yttrar sig hos hundar med symptom som ökad urineringsfrekvens, smärtsam urinering, blod i urinen, buksmärtor, kräkningar och minskad aptit. Hanar är mer mottagliga för att utveckla dödlig urinrörsobstruktion. Det är viktigt att vara uppmärksam på alla tecken på HUU hos hundar och omedelbart uppsöka veterinär vid misstanke om HUU.

Denna relativt ovanliga sjukdom med svullna, smärtsamma ben ses främst hos ungar av stora raser (vanligtvis mellan 2 och 6 månader gamla) vars snabba tillväxt innebär massor av konstant cellförändring i kroppens skelett. En sådan blixtsnabb nedläggning av nytt ben under tillväxt misstänks för närvarande påverka den resulterande bensvullnads-sjukdomen är känd för. Men sanningen är att vi inte riktigt förstår det exakta orsak-och-verkan-sambandet mellan snabb tillväxt och hypertrofisk osteodystrofi (HOD).

Valpsjukavirusinfektion eller andra virusinfektioner, vacciner (särskilt valpsjukavirusvaccinet) och bakteriella infektioner kan vara inblandade som utlösare för denna sjukdomsprocess.

Lyckligtvis är detta en självbegränsande sjukdom, en sjukdom som går över av sig själv under några veckors tid. Genetisk predisposition anses vara en faktor eftersom vissa raser visar sig påverkas med större frekvens.

Symtom och identifiering
I HOD sväller benen. De blir smärtsamma vid beröring (särskilt i ändarna av de långa benen i frambenen) och hundar kan vara halta på en eller flera lemmar. Feber är ofta närvarande och de drabbade benen kan kännas svullna och varma. Slöhet och aptitlöshet är vanligt för dessa hundar medan diarré, halsfluss, lunginflammation och förtjockning av fotdynorna också har associerats med det.

Unga, stora rasvalpar mellan 2 och 6 månader är de typiska drabbade. Vissa kommer att uppleva en kort episod och avstå från alla symtom medan andra kommer att genomgå veckor av tung smärta.

?För att diagnostisera HOD kommer veterinärer att ta röntgenbilder av misstänkta fall. Fynden i dessa inkluderar vanligtvis en mörkare linje i ändarna av de långa benen där det inte borde finnas någon. Denna linje indikerar benets död i detta område och är en tydlig indikation på närvaron av en process som HOD. Detta fynd, tillsammans med smärtan, febern, åldern och storleken på hunden konspirerar för att säkra diagnosen.

Hypertrofisk osteodystrofi av radius och ulna hos en 4 månader gammal Weimaraner-valp. Notera det ”mal-ätna” utseendet på metatarsaleområdet (”fingerbenen” i tassarna).

Vid en magomvridning roterar magsäcken i varierande grad runt sin egen axel. Tillståndet hindrar mat, vätska och gas från att passera vilket gör att så att magen snabbt sväller upp. Den förstorade magsäcken kan trycka på och strypa viktiga blodkärl vilket leder till chock. Magomvridningen är direkt livshotande och hunden behöver komma under akut veterinärvård.

Symptom på magomvridning
• Oro
• Tittar mot buken
• Svårt att lägga sig ned, rastlöshet
• Försöker kräkas men inget kommer upp
• Utspänd i främre delen av buken/bakre delen av bröstkorgen
• Andningssvårigheter ex hyperventilering, hässjning
• Ökad salivering
• Bleka slemhinnor
• Svag snabb puls, avvikande hjärtrytm
• Chock

Sjukdomsförloppet går väldigt fort och hunden blir påtagligt svagare vid magomvridning, kontakta veterinären omgående vid symtom.

SRMA är en typ av hjärnhinneinflammation som drabbar unga hundar, vanligtvis är de 6 till 18 månader vid insjuknande. Sjukdomstecken, som ofta uppkommer mycket akut, är feber, nacksmärta och nedsatt allmäntillstånd.

Hunden upplevs ofta som mycket stel och vill inte röra på sig. Diagnos ställs med hjälp av ett ryggmärgsvätskeprov som visar tecken på inflammation, det vill säga en ökad reaktion från immunförsvaret med ökad mängd celler i provet. Däremot saknas tecken på infektion såsom bakterier. Även blodprov brukar visa tecken på inflammation. I vissa fall kan en trolig diagnos ställas endast utifrån typiska kliniska förändringar och ålder på hunden. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd men ett överaktivt immunförsvar bidrar sannolikt.

Sjukdomen behandlas i första hand med kortison. Ofta behöver man behandla med höga doser i början, vilket kan medföra en del biverkningar. Behandlingen måste oftast pågå under flera månader, men i successivt nedtrappande doser. De allra flesta hundar svarar bra på behandling och prognosen på sikt är god, däremot är det vanligt med återfall i sjukdom upp till cirka tre års ålder.

SRMA, även kallad för ”Tollarsjukan”, har Leg vet. docent SLU,Helene Hamlin, Leg vet. Doktorand SLU,Malin Nilsson samt Henrik Rönnberg Leg vet. Dipl.: ECVIM-CA Professor gjort studier och forskat i bland annat SRMA under 20 års tid.

Nedan finner ni en föreläsning om detta, lyssna gärna på hela föreläsningen, annars spola fram till tid 28 min för att endast lyssna på SRMA.